Jag fick en väldigt mysig väckning i morse.
- Elin, du har en fästing på armen!
Aah, jag hatar fästingar !

Jag blev tvungen att känna efter, och mycket riktigt: Där satt en jävel!
Utan att kolla så sprang jag ut till mamma, som fick dra bort den.
Efter dess har jag mått illa av mig själv och det känns som att det kryper överallt.
Äckeldjur!


Knappt att jag ens kan kolla på en bild.
VIDER

Det måste vara de äckligaste djur som finns. Eller hur?

Nog om det. Uuh.


Vem kan istället motstå en sån här?


Så himla sööt - vill ha, vill ha!

Coolt om den skulle bli såhär som vuxen:


Det kan man kalla fullvuxen ; )

Jag ska iallafall försöka övertala mamma om att skaffa en ny katt, det vet hon!
Kanske inte en sån där stor, men en sån där sööt : )

♣

Jag är dum, jag är osäker, jag är inte den jag brukar vara. : (
Därför sitter jag nu här ensam en lördag, och inte vet vad jag vill.
Jag hoppas det är skolans fel. Jag hoppas verkligen.
Det är så mycket jag vill, men som jag känner att jag inte kan.
Eller är det så mycket jag kan, men som jag känner att jag inte vill?
Det är så himla mycket som står på spel just nu. Det är så mycket som kommer
förändras, och jag känner att jag inte hinner med.
Som du säger: "Vi  har  varann,  det  finns  ingenting  vi  inte  kan."
Men det är jag som inte kan, inte vi.

Jag är dessutom så himla less på att befinna mig i det här huset,
men ändå är det här jag vill vara. Jag vill vara med personer jag tycker om,
ha kul, skratta, dansa. Men jag får en klump i magen när jag tänker på  det.
Jag känner mig inte fri som en fågel. Jag känner att jag sviker alla jag kollar på.
Vadå konstig?