Det är sjukt. 
Det är två veckor kvar till Julafton. Det är tre veckor kvar till Nyårsafton.
Bara det känns sjukt.
Men sjukast är att det är tre veckor och tre dagar kvar tills vi flyttar till Norge!
Jag kan inte fatta att det är så kort tid kvar. En vecka är liksom ingenting.

Det är blandade känslor i allt det här.
Samtidigt som det kommer bli så sjukt kul att åka iväg ifrån allting, jobba azzet av sig, leva livet, tjäna pengar, träffa nytt folk med världens mysigaste språk, festa, bo tillsammans med 4 härliga svenskar - varav 1 är min bästa vän, få uppleva nya saker ( ... listan kan göras lång ) så kommer jag sakna alla er gullungar som finns här hemma. Det är nog det enda negativa, tror jag. 
De positiva punkerna vinner alltså. Alltså åker jag. 
Lätt.

Det läskigaste är att jag inte har en aning om hur länge jag blir borta.
Det kan bli en vecka, om jag vantrivs.
En månad, ett halv år, ett år om jag trivs.
Jag har liksom bara varit hemifrån max 2 veckor i sträck under alla mina snart 20 år :P

Men en stor jäkla fest med alla jag känner innan jag åker, skulle ju inte direkt sitta helt fel.