Jag som trodde att Fanny skulle få somna in, eftersom hon var så pass gammal. Men lida var ordet. Mamma vägrar däremot berätta vad som var felet eftersom det hade varit så otäckt, men jag har mina aningar.. 
 
Ni som inte har djur, eller tycker om djur över huvudtaget, kan inte förstå hur det är att mista ett. Vi har mist 2 av 3 inom loppet av 2 månader nu. Det känns. Det känns långt inne när jag levt med dem så länge jag kan minnas. Det blir som en familjemedlem. Fanny var ändå "bara" en kanin, men en mycket speciell sådan.
Jag hade velat att hon skulle få en bättre död än vad hon fick. Det hade känts bättre om hon hade fått en spruta i sig - inte ett skott. 
Det är inte gjort för våra små plutte-djur.  :(

Nu lider hon iallafall inte mer. Det är det som är huvudsaken.
Hon ligger brevid favortitkatten Olle.
I miss you both