Idag har jag som sagt varit i Uppsala med Sara & Julia. Det har varit trevligt. Vi satt mest och åt sallad hela tiden, och planerade lite. Sen fick jag nog och blev tvungen att leka shoppoholic ett tag. Först lämnade jag in ett par jeans som ska sys om till stuprör. Hoppas de blir bra!

Denna lilla silver-metalic-pärla fick följa med hem. Jag tänkte först köpa en vit, men jag vill ha en vit i tyg isåfall, så att man kan tvätta den när den börjar bli skitig. Det är inte snyggt med gul-vita väskor..
Jag har kommit på att jag ska köpa på mig massvis med väskor. Det är så kul att ha, likaså skor.. Jag vill bada i dem ; ) Jag vet däremot en som inte kommer vara glad då.. Så fort jag har mer än typ 3 tröjor, 3 par jeans, 3 par skor osv så "har jag så mycket att jag inte ens vet vad jag har".
Mammor, mammor.
Mina ungar ska iallafall bli riktigt bortskämda med kläder : ) Så det så. Jag får istället skämma bort mig själv.. Ja, livet är hårt ibland. :P

2 halsband fick också föja med hem. Men jag säger då det: ALDRIG MERA GULDFYND. Fick stå i kö i en timme, och då överdriver jag inte. När jag tog min kö-lapp fick jag nr. 74 och apparaten stod på 43. Gosh! Så där stod man och förlorade 1 timme i den där värmen.. never more.

Jag köpte även 3 tunikor/klänningar. Där fick jag ett riktigt klipp kan jag lova. Hemligheten bakom det tänker jag inte avslöja!

$   $   $

Efter allt vad stan innebar, åkte vi på en sightseeing kring Saras place, Stenhagen. Där kom jag fram till att Sara är ett slum-barn, men då berättade hon för mig att hon var född bland de "vita". Då löstes den gåtan.
Eftersom jag kallas Sockerråttan här hemma i byn, så måste jag ju leva upp till namnet också. Därför åkte vi och köpte godis (sånt där godis som man åt när man var liten - remmar, klubbor, pulver & gud vet vad). Det var gott, så nu är jag nöjd för idag. : )
På hemvägen fick jag äran att sitta i fram bredvid Jullan, eftersom jag lätt blir lite åksjuk när jag inte ser vägen... det fattades bara en barnkudde, sen skulle allt vara perfekt! 


Såhär sööt kan Jullan bli, bara hon vill så ; )


Vi kan också!