Jag vet inte vad jag ska säga om det här med Liv.
Vad det än är som är sanning har denna blogg berört mig enormt, liksom många andra.

Till en början berörde den mig på ett sådant sätt att jag blev tvungen att bita mig i läppen för att inte visa mina svidande tårar som fanns där bakom. När jag sedan började läsa kommentarerna och alla debatter gick den känslan över till något helt annat. Ilska och hat.

Jag blev helt tom och väldigt ledsen över hur folk kan vara så vidriga.

Ibland skäms jag över att vara människa.


Istället för att säga Vila i frid till just Liv (som vi inte vet om hon finns eller ej), så säger jag det nu till resterande som avlidit i cancer.
Vila i frid - lev idag, inte imorgon.