Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag

Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du.

Jag tror att det är våran resa till Norge det handlar om Martina : )
Vi åker!


Jag har bestämt mig nu. Jag vill åka, jag ska åka till Norge. Det är ändå bara 2 månader det handlar om, 8 veckor. 
Min chef sa nyss, "ÅK ELIN, för Guds skull! Inte bara det att du kommer hem med egna pengar, du kanske kommer hem med en härlig rik norrbagge i handen också ; )" Hon är för härlig hon. Tack vare henne ändrade jag helt inställning. Inte pga det där som hon sa, utan att man ska vara lika positiv som hon är, då kommer man långt och man får mindre problem.
Varför tvekar jag för? Det är bara att åka ju!
Det är mest pappa som gör att jag få en negativ inställning till det hela. Men han har själv sagt att han inte vill att jag ska flytta hemifrån än. Jag är ju liksom deras sista barn. Det är ju gulligt på sitt vis, men jag har faktiskt ett eget liv, och jag kommer ju tillbaka ( eller? : ) )
Herregud, 2 månader är ju som en fis i rymden!