Dagarna här hemma går verkligen upp och ner.

Idag har det varit en sån där dag då jag verkligen har kommit på att jag tog det rätta klivet ut i vida världen när jag flyttade härifrån, och då ganska långt härifrån. Jag känner att här hemma finns det inga mål att uppnå och knappt några framtidsdrömmar. Det finns mest en onödig stor plats till att tänka, fundera & gräva ner sig i den gångna tiden. Jag har inte grävt ner mig eller deppat ihop för någonting så länge jag bott i Oslo, men så fort man kommer hem dyker allt upp igen som svampar ur mossan. Mina sk. depp-perioder var som bortblåsta, men vilka är det som tittar fram nu då? Är det mitt flickrum som gömmer de ovälkomna tingen tro?
Jag vet att det beror mycket på att jag nästan aldrig är själv där jag bor, att jag därför inte får tid till att sitta ensam & tänka, men det är verkligen så jag vill ha det! Visst, ibland måste man stanna upp och verkligen känna efter vad det är man håller på med & vad man vill, och det gör jag såklart. Men att bo med två andra 24/7 trivs jag så himla bra med, och jag har verkligen valt helt rätt personer! Mina änglar. Att dela glädje och sorg med dem är bland det bästa som har hänt mig. Och att stanna här hemma & fortsätta det liv man en gång påbörjade, skulle göra att de där vinterdepressionerna skulle dyka upp var och varannan dag.

Som sagt, jag är ung och jag behöver utmaningar för att utvecklas!