Förra helgen mötte jag en pundare/knarkare/kalla-det-vad-ni-vill, som kom och cyklade i en väldigt knagglig stil, mitt på Karl Johan. På cykeln hade han en kärra. I kärran ligger en lurvig liten hundvalp. Den lilla valpen måste ha varit nerdrogad eller något, för den orkade inte ens lyfta på huvudet. Snälla, en liten valp på kanske 3 månader! Vad tänker människor med?
Eftersom det var natt, och vi var påväg hem från krogen (hade alltså fått i mig några glas vin) gick jag raka vägen fram till honom och började klanka ner på honom. Frågade varför han hade hund när han inte ens kan ta hand om sig själv. Var hunden lika påtänd som han själv var? Ser det ut som hunden mår bra eller? Skulle inte tro det va.. Inte ett svar fick jag, bara en massa öööh, vadå, ööh...

Det är inte mycket som gör mig arg, men sånt här kan jag bara inte blunda för. Jag tycker inte ett dugg synd om människorna som har satt sig i en sådan situation att börja knarka ner sig själva, det är deras val. Men när de börjar blanda in oskyldiga djur blir jag riktigt riktigt förbannad. Det gör ont i mig att se.

Borde det inte vara förbjudet för missbrukare att ha djur?