Idag har det varit den längsta dagen på alla de här 5 månaderna jag bott här. Vet inte varför, men massa tankar snurrar runt i huvudet, och mycket krånglar just nu. Kan inte direkt slappna av. När jag hade jobbat 2 timmar kändes det som att det var dags att gå hem. "Bara" 6 sega timmar kvar liksom. Kändes som år. Har mått dåligt, haft ont i huvudet, varit seg, och blev helt svimfärdig i trappen upp till lägenheten för någon timme sedan. Blev tvungen att sätta mig ner. Vad är det som händer? Jag är orolig. Inte för mig själv, utan för en annan. Kunde inte tro att det kunde ta så mycket på krafterna. Det är mycket som står oklart. Det var du som var rädd, inte jag. Nu är det jag som får gå här och trampa på ett och samma ställe. Jag vill bara skita i det, men jag kan inte. Jag kan inte. Jag bryr mig. Förstå det.


Var tog tryggheten vägen?

---

Nu känns det iallafall bättre, efter promenaden med Lotta och lite melonätande. Och för att jag fått skrivit av mig lite.

Fan.