Hallow.

I natt var det en speciell natt. Mitt i allt, när jag nästan höll på somna, började jag tänka på att man tar för mycket för givet. Det händer så mycket otäckt nu, när man minst anar det. Ett exempel är 18-åriga Natalie som avled i en traktorolycka förra veckan. När jag av någon anledning kom in på hennes blogg i förrgår, så såg jag vem det var. Det var söta Natalie! Jag kände inte henne, men jag vet vem hon var då hon gick på Högbergsskolan, precis som jag. Jag kommer ihåg att jag alltid tyckte att hon var så söt och fin, och det tyckte mina bästa killkompisar också. Livet är så orättvist, och jag kan inte ens föreställa mig hur ont det måste göra för familj & vänner. Då är det extra viktigt att man finns där för varandra. Men vad gör man och vad säger man egentligen? Ingenting hjälper och man vet att det går inte att spola tillbaka tiden hur mycket man än önskar..  

Hur som helst när jag skulle sova i natt, så började jag tänka på allt det där. Hur man verkligen tar allt för givet, men att i nästa sekund kan en man älskar vara borta - för alltid. Då råkade min lilla vovve ligga på mina fötter och snarka. Så jag väckte honom, lockade upp han till min kudde, låg och kramade och pussade på han enda tills både han och jag somnade. Nu vet han att jag älskar honom och att han är min bästa kompis som aldrig sviker. :) Det var så mysigt och jag är så glad över att jag är frisk och kry och att alla mina nära & kära mår bra.

Glöm gårdagen, lev idag, be för imorgon ♥